Teckenkod

En teckenkod är ett system som används för att representera tecken i en dator eller digital enhet. Det är en uppsättning regler som tilldelar ett unikt numeriskt värde till varje tecken, symbol och skiljetecken som används i skriftlig kommunikation. De vanligaste teckenkoderna som används idag är ASCII (American Standard Code for Information Interchange) och Unicode.

ASCII är en 7-bitars teckenkod som utvecklades på 1960-talet för att standardisera representationen av tecken i datorer. Den innehåller 128 tecken, inklusive bokstäver, siffror och specialtecken som skiljetecken och symboler. ASCII används i stor utsträckning i USA och andra engelskspråkiga länder.

Unicode är en mer omfattande teckenkod som innehåller över 137.000 tecken från alla världens skriftsystem, inklusive latin, grekiska, kyrilliska, arabiska, kinesiska och japanska. Det är en 16-bitars teckenkod som kan representera tecken från i stort sett alla språk i världen. Unicode är den standardiserade teckenkodning som används i modern mjukvaruutveckling och stöds av alla större operativsystem och programmeringsspråk.

Teckenkoder är nödvändiga för digital kommunikation, eftersom de gör det möjligt för datorer att tolka och visa text korrekt. De används i en mängd olika applikationer, bland annat ordbehandling, e-post, webbutveckling och programmering. Att förstå teckenkoder är viktigt för programvaruutvecklare, eftersom det gör det möjligt för dem att skapa programvara som kan hantera text från flera språk och teckenuppsättningar.

Sammanfattningsvis är en teckenkod ett system som används för att representera tecken i en digital enhet. Den tilldelar ett unikt numeriskt värde till varje tecken, symbol och skiljetecken som används i skriftlig kommunikation. De vanligaste teckenkoderna som används idag är ASCII och Unicode, vilka är nödvändiga för digital kommunikation och mjukvaruutveckling.